in italiano

Jag började fota när jag var 8 år gammal och under de första 10 åren hade jag bara tillgång till automatiska digitala kompaktkameror. Den sista var en Canon PowerShot A1200 som var alltid i min ryggsäck.

När jag var nästan 18 kände jag att jag hade bemästrat den kameran och, särskilt efter att ha provat att fotografera med min pappas mycket mer avancerade (analog) kamera, började jag bli frustrerad över bristen på kontroll över exponeringstid, skärpedjup och så vidare. Jag blev väldigt glad när jag som födelsedagspresent fick en DSLR, med vilken jag lärde mig mycket om fotografering och tog några av mina bästa porträttbilder.

Men sedan dess, även efter att jag bytte den kameran mot en mindre M43-enhet, har jag alltid saknat de oplanerade fotograferingsmöjligheter som en fickkamera ger. Samtidigt tänkte jag att det inte fanns någon anledning att ta med mig min gamla Canon, nu när min mobiltelefon faktiskt har bättre bildkvalitet. Men en bra anledning finns: jag vill återigen ta mer frekventa och mindre planerade bilder, och jag tycker inte om att göra det med mobilen. Då återupplivade jag min lilla kamera och tog den med mig nästan överallt under en månad.

Här är resultaterna.

Gårda på kvällen

Gårda är ett område jag är ganska emotionellt bunden till: K. hade sitt studentrum där, jag bodde själv hos honom ett tag under pandemin och nu cyklar jag längs kanalen varje dag, på väg till och från jobbet. Dessutom gillar jag de gamla fabrikerna och de två nya höghusen. Därför är Gårda en plats jag har fotograferat ganska ofta (den ingår också i mitt fotoprojekt om Göteborg), men alltid på dagtid. Det var kanske ingen bra idé att försöka ta bilder på kvällen när jag bara hade en gammal kompaktkamera med mig, men jag tyckte att stämningen och färgerna var bra. Den första bilden blir då en påminnelse om att jag måste åka tillbaka vid samma tidpunkt med bättre utrustning.

Den andra är bara en av mina typiska vattenbilder. Ingenting speciellt, men igen tyckte jag om kvällsfärgerna:

Sedan fortsatte jag cykla hem men behövde stanna igen vid Dämmebron (tyvärr funkar den vertikala versionen av bilden bättre en den horisontella, även om den passar inte så bra i detta blogginlägg).

Där hade jag lite blandade känslor, eftersom den här ljussituationen är lite mer sällsynt (och det var därför jag var glad att jag hade kameran med mig), men jag tyckte att bilden kunde ha blivit riktigt bra med ett bättre lins och en renare sensor (jag fick redigera bort två stora dammfläckar).

Skymning i Kviberg

En annan dag tog jag min vanliga kortpromenad i Kviberg. Redan några minuter efter att jag lämnat min lägenhet märkte jag att ljuset var ganska dramatiskt:

…Men det blev ännu bättre runt fotbollsplanerna, där jag tog en liten serie bilder där det digitala bruset inte stör så mycket.

På Särobanan

Den 5 mars åkte jag till Stora Amundön, vilket jag gör minst en gång i månaden. Trots att det är en av de vackraste platserna jag känner till blev det inga bra bilder, men på vägen hem blev jag nyfiken på att försöka fotografera min egen skugga på ojämna ytor. Då blev min Canon en actioncam, prekärt monterat på cykeln (ibland är det bra med en billig kamera!) och denna var den bästa av flera försök:

Även om inramningen är lite rörig gillar jag att cykeln är lätt att känna igen och att växterna (vad heter dem egentligen?) i vinden ger en känsla av fart.

Thaimiddagen

En dag åt jag på ett thaiställe bredvid min favoritbiograf, Hagabion, där jag skulle se Jafar Panahis nya film. Det var en vardag och resturangen var nästan tom, och då försökte jag att ta några bilder.

Både maten och filmen var ganska bra (men maten är ännu bättre på Arrojj Dii och bland Panahis filmer är Taxi Tehran fortfarande min favorit ;)

Snö runt kyrkogården

Och sedan snöade det igen och jag tog en annan promenad i mitt närområde. Först blev det en horisontell bild där temat är vertikalitet:

Det var redan ett ganska kraftigt humörskifte i jämförelse med de tidigare färgglada bilderna, och det blev ännu mer spöklikt på Kvibergs Kyrkogård (en plats som faktiskt inte är spöklik alls i sig själv, oavsett att det är en kyrkogård, men så var det den dagen från min synpunkt):

Men det var även lite färg i närheten.

Humanisten

Dagen efter jobbade jag trots snön på plats.

Den andra bilden är inte så bra, men jag tyckte att krysset som tecknas av spåren från en släde (eller något sådant) och skuggan från ett träd var lite intressant.

Vårdcentralen i Gamlestadstorget

Den här är en av mina favorita bilder i experimentet. Jag gillar snöns blå dominans, solnedgångens rött på byggnaden och det gula ljuset från fönstren, och jag tycker att min lilla kamera ger bilden en fin mjukhet som saknas i mina vanliga kontraststarka, skarpa Lumixbilder. Möjligen inspirerad av Luigi Ghirris Lezioni di fotografia, en fantaskisk bok jag läste just förra månaden.

Ytterligare snö

Det är inte lätt att fotografera ett pågående snöfall, och när jag försöker är jag aldrig nöjd med resultatet. I detta fall har jag inte misslyckats helt och hållet, men jag har fortfarande mycket att lära mig.

Några avbarkade träd (är de inte fina, även om bilden kunde varit mycket bättre?):

Persienner

Det är inte första gången mina persienner gör mina väggar mycket intressantare.

Karin Boyes händer

Kanske är detta snarare ett souvenirfoto. Jag har läst mycket om Karin Boye på sistone och den här scenen framför stadsbiblioteket gjorde ett ganska starkt intryck på mig.

Blårosa Gothia Towers

Låt oss avsluta som vi började: med en plats som återkommer i mina Göteborgsbilder (Gothia Towers var också en del av mitt fotoproject - känner du igen dem?) men som jag kommer att fortsåtta ta bilder på.