Påskresan: Alingsås och Borås
| datum | sträcka | cykelvänlighet |
|---|---|---|
| 31 mars-2 april 2024 (3 dagar) | 50 + 43 + 67 = 160 km | medel: få cykelbanor fast lugna landsvägar, relativt många berg |
Tidigt i våras inledde Herbert och jag cykelsäsongen med en tredagarsresa. En vinterkväll hade hen nämnt att hen ville besöka Abecita Popkonst och Foto i Borås och nästan omedelbart föreslog jag att det skulle bli en cykeltur med en extra etapp i Alingsås.
Dag 1: Göteborg-Alingsås
Jag hade redan varit i Alingsås ett par gånger och jag måste säga att staden inte hör till mina favoritplatser i världen. Den var dock strategiskt placerad. Dessutom hade jag alltid åkt tåg dit, och en av fördelarna med att cykla är att man får ta sig fram långsamt genom en massa småorter som man annars aldrig skulle tänka sig att besöka.
Vi tillhör definitivt kategorin avslappnade cyklister, och vi tog en kort paus redan vid Jonsereds Herrgård (mer om herrgården i avsnittet Kåhög och Jonsered).
Strax därefter tar cykelbanan slut, men landsvägen är relativt lugn och vi fortsatte till Skallsjö.
Nästa, något längre stopp var Tollered, en liten by som formades kring textilfabrikerna i Nääs.
Personligen är jag ganska förtjust i Tollered. Visst påminner den inte alls om de gamla byar i centrala Italien, men dess industriell historia gör den intressant och ger den på sätt och vis lite personlighet.
Därifrån kom vi till Alingsås. In Nolhagaparken finns det en plakett där det står:
Carl von Linné besökte Alingsås 1746 och skriver i sin “Västgötaresa”, “Resande ynglingar, som tänker besöka utrikes orter, borde först besöka Alingsås och Falu gruva, att de icke må söka utomlands de de äga hemma”.
Jag instämmer helt i filosofin, men när det handlar om just Alingsås måste jag säga att mina åsikter är i stort sett oförändrade efter vårt sista besök. Det hjälpte inte särskilt mycket att det var Påsksöndag och nästan allt hade stängt, men det hade vi förväntat oss.
Naturen runt Alingsås är i alla fall ganska trevlig och vi fick besöka Karin Boyes minnessten (de som läser denna blog vet att hon är en av mina favorita svenska författare).
Jag vill också nämna att vandrarhemmet där vi bodde, Villa Plantaget, var en av de bästa ställen jag har övernattat på. Inte bara byggnaden, en anpassad villa, är trevlig, men interiören är välskött, köket fullt utrustat och priserna ganska rimliga.
Dag 2: Alingsås-Borås
På den 1 april lämnade vi Alingsås ganska tidigt med destination Borås. På väg dit gjorde vi två korta pauser, en i Hedared för att spontant besöka stavkyrkan (tyvärr gick det inte att gå in), och en i Sandhult för att äta vår matsäck.
När vi kom till Borås lämnade vi våra väskor på vandrarhemmet, som var inget speciellt denna gång, och åkte en långpromenad i det treviga vårvädret. Staden är betydligt större än Alingsås och har en förhållandevis levande stämning.
Framför allt verkar staden vara rik på samtida konst, och inte bara på grund av det museum som var det ursprungliga besöksmålet för resan.
På kvällen, när vi spelade svenska Bananagram med finska bokstäver, kollade jag rutinmässigt min väderapp. Snö hela dagen imorgon, stod det. Men det var den första april och vi hade till och med ätit glass på eftermiddagen. Vi mer eller mindre struntade i det och gick till sängs: jag var genuint övertygad om att det måste vara ett skämt.
Dag 3: Borås-Göteborg
Det var det inte. När vi vaknade upp hade det redan börjat att snöa, och det snöade rejält. Vi åt frukost och fortsatte enligt våra planer, men samtidigt började vi fundera på om det inte skulle vara bättre att åka tåg tillbaka.
Först åkte vi till det ovan nämnda Abecita museum, en popkonst- och fotomuseum som ligger i en före detta bh-fabrik (ett rum kallas faktiskt för “bh-museum” och berättar fabrikens historia). Om jag är helt ärlig bryr jag mig inte särskilt mycket om popkonst, men en större del av utställningarna var rent fotografiska, och jag kan bara säga att Abecita i Borås tävlar med Fotografiska i Stockholm! Inge Schusters The art of emptyness och Agneta Dellefors gatubilder tyckte jag var särskilt minnesvärda, personalen verkade ganska entusiastisk och utställningsdesignen var väldigt bra. Jag kommer att försöka besöka museet igen och igen, varje gång det finns nya utställningar.
Efter flera timmar på Abecita-museet åkte vi tillbaka till stadskärnan för ett annat museibesök, denna gång med tema bibliotekshistoria. Biblioteksmuseum är ett av de 156 arbetslivsmuseer i Västra Götaland. Okänt och nästan dolt1, museet, med sitt riktigt erfarna guide, är ändå mycket värt ett besök (som kräver bokning) då det ger en bra överblick över det svenska biblioteksystemets utveckling genom historien. Det enda som kanske saknas är en uppdatering om folkbibliotekens nuvarande centrala roll i samband med den ökade invandringen, som gjort biblioteken till en avgörande resurs för nyanlända när det gäller bland annat språkinlärning och social gemenskap.
När vi kom ut därifrån insåg vi dock att det sista tåget där cyklar var tillåtna hade gått. De enda möjligheterna var att lämna cyklarna i Borås i några dagar och åka buss, vilket ingen av oss var särskilt sugen på, eller att cykla tillbaka som vi hade planerat. Det blev en lång, hård och ärligt talat ganska farlig återresa. Men efter cirka 5 timmar i snön och, i mitt fall, med helt fastfrusna växlar kom vi hem trötta men glada. Jag kan inte klaga, antar jag. Som man säger i Italien, Hai voluto la bicicletta? E mo pedala!2